kinas blogg

Idag glömde jag mobilen hemma - ångest. Överlevde såklart - har ju glömt huvudet hemma ett bra tag men har klarat mig.

Kom hem och hittade typ noll meddelande i mobilen. Ingen som undrade över var jag var och varför jag inte svarade - mer ångest!! Överlever nog det också...

Även om jag är så långt ifrån en glamourmodell man kan komma ska jag nu ge ett tips av skönhetskaraktär (om nu sådana funkar om de kommer från en icke-skönhet).

Hudvård - världens bästa - heter Mene & Moy. Jag har jätteproblem med huden pga en hormonsjukdom (PCO eller polycycstisk ovariesyndrom - googla det vet ja om ni vill veta mer). Men M&M's grejer är skitbra!
Och skitdyra. Och skitsvåra att få tag på. Ingen återförsäljare i Växjö och de säljs bara på hudvårdskliniker där det jobbar läkare. Men nu har jag skickat efter en laddning från UK. Återstår bara att se om de kommer fram eller om det bara är pengarna på VISA-kortet som dras och jag få en kartong med en tegelsten i på posten...

När jag ändå är i gång så kan jag också tipsa alla med krulligt och torrt om Redkens Smooth Down-serie. Mycket bra. Mycket dyrt.

Skulle jag nu få hybris och börja jag lägga ut bilder på mig själv plutandes med läpparna eller kläderna jag haft på mig under dagen så har ni min välsignelse - just shoot me!

Vi var i STOCKholm i helgen - och åkte tunnelbana

Jag gillar Timo Räisänen. Redan när han spelade i Her Majesty, fast jag inte visste att det var han.

My Valentine är till exempel en fin och vemodig låt som man både kan bli glad och ledsen av. Ibland på samma gång - fråga mig inte hur det går till.

Snart kommer Räisänen med ny skiva där han spelar covers. Har hört en och det smakade mer.

Men att göra cover-skiva kan vara vanskligt:
Johnny Cash gjorde The man comes around med bla Nine Inch Nails-covern Hurt …dog
Ministry - Cover Up - splitttrades
Metallica - Garage Inc - långvarig gruppterapi, AA and you name it (kunde dock splittrats tycker jag)
Rage Against the Machine - Renegades - splittrades (har visserligen frågat chans på varandra igen)

Men för Timo ska det går bra - jag ska tjacka skivan!

Undrar om jag har en rik namne... Jag blev just inbjuden till ett privatekonomisk middagsseminarium där jag skulle få information om investeringar som inte var så konjunkturkänsliga.

Akta Kapitaförsäkringar har tydligen inte sett min bankbok.

Jag tackade vänligen men ganska bestämt nej. Trots att mat ulovades.

I går, som många andra dagar, köpte jag bröd. Det finns många bröd att välja mellan. Mörkt eller ljust, hårt eller mjukt, skivat eller oskivat osv osv. I går tänkte jag överraska mina smaklökar genom att köpa något nytt. Något annat än det jag brukar köpa.

Även om jag har jobbat i reklambranchen i över 20 år så måste jag undra: Vilka hittar på brödnamnen? Går dessa på droger? Hittas namnen på during After Work på fredagar?
Åååå så gott och grovt och Ankarstock är bara två av dessa produktnamn som i mina öron låter något ekivoka.

Det tyckte nog Pågens reklambyrå också. Så dom bestämde sig för att göra något som kunde tas på allvar. Deras nya tillskott i brödhyllan heter nämligen "Seriöst Gott"... Till skillnad mot Oseriöst gott - eller?

"Det är gott - vi lovar", typ ett busigt barn som vill få mig att äta fuskchoklad med senapsfyllning?

Och eftersom jag tillhör den ironiska generationen blir jag än mer misstänksam. Seriöst gott låter oseriöst.
Så jag var så klart tvungen att köpa hem en limpa.

Hur det smakade? Men seriöst - det får ni väl testa själva...

När jag var 13 gick alla och tittade på filmen Greace och köpte dubbel LP:n. Eller egentligen hade inte så många råd att köpa LP:n, men en tjej i klassen hade det. Hon spelade in den åt andra som vill betala för det. Såklart att jag inte tänkte betala och särskilt inte till henne. Jag köpte istället en egen skiva - begagnad (eller om det möjligtvis var stöldgods) - Road to ruin med Ramones.

Jag kommer ihåg att jag lyssnade på den på Carlesons skivaffär, i ett av båsen. Och jag hade aldrig hört något liknande. Jag visste inte om jag gillade det först men jag förstod att det var tufft och defiinitivt något helt annat än Greace.

Det blev fler vinyl LP med Ramones. Och inte en enda gång frågade någon om jag kunde spela in dem på kassettband.
En klasskompis förstod mig. Hans brorsa var  punkare och han spelde in kassettband till mig - gratis. Med KSMB, Sex Pistols och Iggy Pop & the Stooges.

Fortfarande ligger Ramones mig väldigt varm om hjärtat. Nu spelar mina barn I wanna bee sedated på Guitar Hero och vi spelar Ramones i bilen på högsta volym och sjunger. Sannerligen ett arv att lämna efter sig!

...för Dixie Chicks! Såg just en dokumentär om dem - Shut up and sing - på svt1.  Jag går inte igång på deras musik även om jag har all respekt för deras kunskap MEN

Vilken fantastik civilkurage och vilket mod! Sanna förebilder, inte bara för tjejer.

Sedan sa filmen en hel del om det amerikanska samhället (eller delar av det).

I går satt jag - i min ensamhet - och tittade på UFC (killar som slåss lite mer på riktigt). Tack vare min älskade sambo har jag hittat en sport att titta på - som är rolig. Jag trodde då att jag kunde bli en gänget i fikarummet som snackade sport och resultat...inget kunde vara mer fel.

Att slåss på hockeyrinken är tydligen tufft, men att slåss i sporter där det faktiskt är meningen att man ska slåss, där deltagarna tränar sig både på att ge och få stryk och där regelsystemet är utformat efter detta faktum är dock inte accepterat av majorieten.

Nåväl, gårdagens huvudmatch (eller inte gårdagens egentligen eftersom det inte var live) var Anderson Silva mot Patrick Cote. Silva är brasse och regerande mästare i mellanviktsklassen - en fantastisk duktig fighter. Men tydligen har killen fått hybris. Hoppade runt och fjantade sig i buren. Om han nu är så jävla bra kunde han väl avsluta matchen då - knocka killen vetja och gå hem.

Tyvärr skadade Cote knäet i tredje ronden och kunde inte fullfölja matchen. Det är visserligen inte troligt att han hade vunnit ändå.

Det sjukaste var att när publiken buade (uppenbarligen åt Silva) trodde han i sin enfald att de buade åt Cote och sa nåt i stil med "Ni ska inte bua för ni vet inte hur det är att träna hårt inför en match och sedan bli skadad". Rätta mig om jag har fel, men visst skrattade publiken?

Nåväl, detta är min ödmjuka amatöranalys. Jag lär få höra om jag har fel ;)